Sov gott Traversa//
Fy vilka dagar vi har haft på den senaste tiden. så mycket tårar. Först känns det inte som att Richard och jag haft tid med varandra eftersom han haft så mycket på jobbet. men det värlsta är nog då vi såg att våran lilla katt Traversa plötsligt fick sånna hemska anfall. Det började med att hon blev stel som en pinne, håret på hennes rygg rest sig och hon dreglade ovh skakade tänder. Hon var okontaktbar i ca en minut och sen helt plötsligt blev blev hon sig själv. Anfallen blev bara värre och kom allt mer oftare under dagen så vi valde att åka till veterinären för att se om dom kunde ta reda på vad som var fel på henne. Vi hade våra misstankar att det var epilepsi och eftersom dom inte kom med några bra svar efter 4 timmars väntan (det enda dom gjorde var klämma lite på henne och ta blod) så höll vi fortfarande fast vid den diagnosen.
På kvällen efter veterinärbesöket började hon göra utfall mot våran andra katt och hennes anfall blev värre då hon låg på golvet och skakade.
Så igår ringe jag ett av dom jobbigaste samtalen i mitt liv till veterinären, jag bokade tid för avliving. Usch vad jag kände mig ond, det gör jag fortfarande. Boka in någon annans död. jag å tårar nu när jag bara tänker på själva händelsen. Usch, det är det enda jag kan säga. Så klockan halv 4 var vi där, hon fick först en spruta så att hon somnade, vi fick sitta där en stund och ta farväl. efter ett tag kom dom tillbaka för att ge den sista sprutan, man såg hur andningarna blev färre och färre,tillsist avtog dom.
När vi väl kom hem var det så tyst, Lill hade blivit sig själv då hon innan hade varit livrätt och gömt sig för hennes syster. Lägenheten känndes större, det var bara konstigt. Fy vad jag saknar henne men jag vet att det här var det rätta beslutet. Jag skulle behöva vindrutetorkare vid ögonen just nu.
Älskade Traversa du har hamna på ett bättre ställe nu, du slipper lida. du kommer alltid att ha en stor platts i våran hjärtan, men du kommer ha det bättre i katthimmelen. 
